Mack är 12 år och lever ett vanligt liv. Han bor med sin mamma och pappa i ett normalt hus i en normal stad. Han har ostyrig och lockigt brunt hår, genomsnittlig längd och genomsnittlig kroppsbyggnad. En helt vanlig kille. En sak hos Mack är ovanligt - hans bruna ögon lägger märke till saker. Det är inte mycket som Marks ögon missar.
Mack är också ovanligt rädd för saker. Han har nämligen fobi mot det mesta: spindlar, tandläkare, eld, dockor, sprutor, hav, hajar, trånga utrymmen... Trots det blir han en hjälte! Han är nämligen inte rädd för sina mobbare.
sidan 16-18
"Mack skulle få stryk. Det skulle inte vara första gången. men första gången sedan han börjat sjuan. Det hade bara gått en månad på skolåret, och han var redan i klorna på Stefan Marr.
"Jag är törstig", sa Stefan.
"Mmm hngg nggg öhh hmmmng", erbjöd sig Mack.
"Nä, det behövs inte", sa Stefan. "Det här tar nog inte så lång tid".
Mycket riktigt hade Matthew och Camaro snabbt lyckats samla ihop alla tillgängliga mobbare på Richard Gere-skolan. Sex pojkar och Camaro kom klivande mot dem med målmedvetna och huligantunga steg.
Mack hade en och bara en möjlig flyktväg. Det satt en branddörr i jympahallens bakre vägg. Den var försedd med en frostad ruta av pansarglas som inte blottade något av vad sm fanns innanför den, men Mack visste att skolans cheerleadertrupp just nu tränade rakt innanför den här dörren.
Han visste också att dörren alltid skulle hållas låst. Men ibland låste tränaren Jeter upp den och stängde av larmet så att han kunde smita ut mellan lektionerna och smygröka här på baksidan av hallen.
Mack hade en enda chans. Han väntade, samlade krafterna och inriktade sig på vad han skulle göra. Så lät han kroppen slappna av fullständigt, nästan dråsa omkull. Och under den halva sekund det tog Stefan att anpassa sig tog Mack språnget. T-shirten slets av honom i ett stycke. Bara halsringningen satt kvar. Han var fri.
Det var tre steg till dörren. Ett, två, tre! han grep tag i handtaget och ryckte till. Dörren gick inte upp. Mack anade en rörelse bakom honom. Han snurrade runt. Stefans knytnäve kom farande och Mack duckade. Krasch!
"Aaaaaoo!" tjöt Stefan. Mack slängde sig undan, ur balans, snubblade på sina egna fötter. Men han föll inte. Han trampade baklänges för att få fötterna att bära igen. Sedan såg han det röda som sprutat över hela den krossade fönsterrutan. Stefans knytnäve hade slagit igenom glaset. Han hade ett decimeterlångt skärsår i armen, som en röd mun, och det sprutade blod.
Mobbarna som närmade sig tvärstannade. Stefan stirrade fascinerad och förskräckt på sin arm. Mobbarna tvekade, var på vippen att bestämma sig för att fortsätta fram till Mack, men kom sedan efter en klokare bedömning av riskerna fram till att det var dags att dra. De vände sig bort och sprang iväg medan de gastade hotelser åt Mack.
Stefan försökte stoppa blodflödet med vänstra handen.
"Döh", sa han
"Ooops", mumlade Mack med munnen full av gympashorts.
"Jag typ blöder", noterade Stefan. Sedan satte han sig ner, alldeles för fort och hårt, och Mack insåg att det här inte var en för Stefan smärtsam men för honom själv lyckosam liten blessyr. Det forsade alldeles för mycket blod ur armen. Marken höll redan på att färgas röd där en blodpöl höll på att bildad runt ett bortkastat godispapper.
Mobbarnas kung försökte resa sig upp, men det verkade inte som om hans kropp fungerade riktigt, och han förblev sittande. Mack stirrade häpet. En del av honom var skräckslagen vid tanken på att han verkade hålla på att lägga sig till med ytterligare en splitter ny fobi: hemafobi, rädslan för blod.
Det vore lätt att fly. Och Mack funderade allvarligt på att springa sin väg. Istället spottade han ut jympashortsen, ställde sig grensle över den sittande Stefan och sa:
"Lägg dig ner." När Stefan inte verkade fatta knuffade Mack omilt ner honom på rygg."
Mack räddar livet på Stefan och hamnar på så sätt under sin forne mobbares beskydd istället. Stefan är inte så smart, men stark, och fast besluten om att alltid vara vid Macks sida. Det innebär också att ingen annan får mobba Mack längre. Skönt för Mack.
En dag blir Mack kontaktad av en mystisk varelse från en förgången tid som berättar att Mack är en Magnifica - utvald till att rädda världen. Mack får i uppdrag av den mystiska varelsen, som säger sig heta Grimluk, att leta upp de andra barn han ska bilda en grupp med.
Mack och Stefan beger sig ut på ett farofyllt uppdrag för att hitta de andra 11 som tillsammans med Mack ska bilda De Magiska 12. Hack i häl kommer onda krafter, som vill förhindra att Mack lyckas med att samla ihop De Magiska 12...
En ny spännande och rolig serie för mellanstadiet. Uppdraget är första delen. Berättelsen väver ihop nutid och dåtid och man förflyttas mellan tidsepokerna för att få en förståelse i vad som händer i berättelsen.
/Birgitta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar