måndag 4 maj 2015

Pensionat Vidablicks gåta av Katarina Genar

Pensionat Vidablicks gåta av katarina Genar

Saga har precis fått sommarlov. Hela lovet ligger framför henne och hon tycker det ska bli härligt. På morgonen väcks hon av sin storasyster Bea. Hon smeker henne över kinden och berättar att hon tänker sticka nu. Hon orkar inte vara kvar med allt bråk som blir mellan henne och föräldrarna. Saga hinner knappt vakna och förstå vad som händer innan hon är borta.

Kvar är Saga. Ensam. Mamma och pappa jobbar hela dagarna och eftersom de precis flyttat till ett hus på landet, alldeles bredvid havet, är det för långt för att Saga själv ska kunna cykla till sina kompisar.

Första dagen på sommarlovet visar sig bli en varm och fin dag. Men Saga får långtråkigt hemma och hon tar sin cykel och cyklar ner till havet.

sidan 19-20

"Hon sitter där och känner sig rätt så ensam. Hon blundar. När hon till slut tittar upp är hon inte ensam längre. Bredvid henne i sanden sitter den lilla svarta kattungen som hon såg i morse hemma! 
Hur han den kommit hit? 
-Hej, säger Saga förvånat.
 Katten tittar på henne med sina gyllene ögon. 

Så reser den plötsligt på sig och tassar iväg. När den kommit en bit bort stannar den, sätter sig ner och tittar på Saga igen. Konstigt, men det ser faktiskt ut som om den väntar på henne. Hon tar med sig sin cykel och går bort till katten, men så fort hon kommer fram börjar den gå igen. Saga följer efter.

Det är tungt att dra cykeln i sanden. Efter ett tag börjar sandremsan smalna av. De är på väg ut mot udden. Katten lämnar stranden och viker av in på en liten grusväg istället. Nu springer den fort, men vänder sig om då och då för att se att hon hänger med. 

Saga sätter sig på cykeln och trampar på så gott hon kan. Vilken underlig katt! Egentligen borde hon nog bara strunta i den, men hon kan inte riktigt låta bli att följa efter. Katten är så liten och verkar ensam. Men vart är den på väg?"

Katten för Saga till ett gammalt stort vitt trähus, i stort behov av renovering. På skylten står det "Pensionat Vidablick". Hon tänker att hon ska lämna tillbaka katten och knackar på. Ingen öppnar, och eftersom dörren är öppen så Saga går in. Hon går runt i huset men det verkar öde så hon går hem igen. Dagen efter kommer hon på att hon glömde ju ge katten vatten... så hon måste ju dit igen!

När hon kommer för katten henne upp på övervåningen och in till ett av rummen på pensionatet. Där, under en säng, hittar hon en väska med en klänning i. Just som hon provar klänningen kommer en tunn tant in i rummet. Håret står som en vit sky runt ansiktet, och hon stödjer sig på en käpp. Hon tittar förvånat på Saga. Kisar med ögonen. -Är det du? Rösten darrar.

Saga blir vettskrämd och flyr. Men hon kan inte släppa katten - eller tanten - utan är snart tillbaka till pensionatet. Där får hon höra tantens historia, hennes liv och hur det kan vara att sakna någon. Precis som hon saknar Bea!

Men vem var det tanten trodde att hon var? Och var är Bea? Vems är katten egentligen - och varför kan inte mamma och pappa se den?

Magi och fantasi för mellanstadiet. En fin historia på 95 sidor som är rätt lätt att läsa.

/Birgitta


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar