Nick, hans lillebror Danny och deras pappa har precis flyttat till en ny stad. För att börja om. Deras gamla hus slukades av en väldig eld - som slukade deras mamma samtidigt. Nu bor de i gammelfaster Gretas hus, som stått tomt i åratal efter hennes död.
När Nick får välja vilket rum han vill ha som sitt väljer han vinden. Fast där är fullt av gamla grejer som verkar legat där hur länge som helst. För att bli av med "skräpet" kommer Nick på att de kan anordna en loppis.
Just när loppisen ska börja drar stora moln in över himlen och det börjar regna - trots att väderprognosen förutspått fint väder. Nick sätter igång en lampa som han hittat på vinden för att de ska se något i det mörka garaget. Hela familjen sätter sig i några gamla solstolar för att vänta - på en dag utan besökare till deras loppis. Tror de.
Men lampan verkar ha oanade krafter. För plötsligt väller det in folk på uppfarten, som letar bland prylarna med stor målmedvetenhet. Alla verkar som galna och ger Nick mer pengar för "skräpet" än vad han egentligen bett om.
När loppisen är slut och kunderna gått hem kommer en sista bil inkörande på den långa uppfarten. Det är en pärlvit stadsjeep och ur kliver fyra män klädda i varsin pastellfärgad kostym.
sidan 37-39
"Massor av coola prylar", upprepade mannen i kostym, sedan log han. Ett glatt, själlöst leende som gjorde Nick väldigt illa till mods.
"Jag antar att det tyvärr inte kom någon annan i det här regnet." De tre andra skrattade åt detta, som om han just hade sagt något roligt som Nick inte förstod.
"Kanske", fortsatte vaniljkostymen samtidigt som han stack handen innanför kavajen och tog fram sin plånbok, "kan vi hjälpa dig att trots allt tjäna lite pengar."
"Faktum är..." Nick drog ut på det, eftersom det kändes riktigt bra.
"Faktum är att vi sålde nästan allt."
Mannens leende bleknade och förlorade sin hjärtlighet. Kvar blev bara en sur glimt i ögonen, och de andra slutade skratta.
"Ja", fortsatte Nick, "det kom en massa folk trots vädret. Ledsen."
Vaniljkostymen kastade en blick på de andra och nickade mot picknickbordet. De spred ut sig och tittade på det lilla som var kvar - mest småsaker som Nick haft med sig från Florida.
"Det var ju olyckligt", sa herr Vaniljkostym och vände sig mot Nick igen. "Högst olyckligt."
"För er", förtydliga Nick.
Mannen var tyst ett tag, sedan nickade han.
"Naturligtvis. För oss. Men du, däremot, har verkligen tur." Det otäcka, "vänliga" leendet kom tillbaka.
"Du råkade inte händelsevis anteckna namn och adress på dem som du sålde sakerna till?"
"På en loppmarknad? Nu skojar du!" Hur bisarrt allt det här än var kunde Nick inte låta bli att skratta.
Sedan vände han sig om och såg att de andra männen höll på att sopa ihop resterna från bordet, sopade ner de små och trasiga föremålen i lådor och påsar som de hade tagit fram.
"Hallå där", sa Nick högt, "vad håller ni på med?"
"Det är ingen fara", sa Vaniljkostymen och lade en femtiodollarssedel på bordet framför honom.
"Det här borde räcka mer än väl."
Sedan tog han fram ett visitkort ur plånboken. Det såg lika elegant ut som hans kostym, och han lade det varsamt ovanpå sedeln.
"Men om någon skulle komma tillbaka med något som du har sålt skulle jag vilja att du kontaktade mig."
Nick skakade på huvudet.
"Nej, alltså, jag tror faktiskt inte att..."
Mannen lade ytterligare en femtiodollarsedel på den första så att det blev en sedelmacka med visitkortet som pålägg.
"Vi kommer att se till att det lönar sig för dig. Lönar sig ordentligt."
Det är inte sista gången Nick träffar på männen. De vill verkligen ha sakerna som blev sålda. Snart förstår Nick varför... när konstiga saker inträffar när sakerna används. Han börjar forska i vilka som köpt sakerna och får med hjälp av sina nya vänner tillbaka en del föremål. Vissa kan förutse framtiden, andra kan återuppväcka från de döda och vad de saker som Nick inte hittat har han ingen aning om...
Det visar sig att alla saker är uppfunna av en gammal vetenskapsman som tydligen haft ihop det med gammelfaster Greta. Men vad är syftet med alla uppfinningar? Nick och hans vänner undersöker och forskar vidare - men de har bråttom - de underliga männen är alltid i närheten...
Första delen i Accelerati-trilogin. Äventyr och spänning för mellanstadiet.
/Birgitta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar