Isa har sommarlov och ska tillbringa några veckor hos mormor i stugan. Hon är sur på sin bästis Ella, som är kvar i stan. Precis innan Isa skulle åka till mormor kom hon på Ella med att ha ljugit för henne. Det känns i magen när man är osams med sin bästis.
Mormor har fått nya grannar. En barnfamilj med en pojke i Isas ålder har flyttat in. Föräldrarna renoverar hela tiden men sonen, Robin, träffar Isa på när hon cyklat till sjön för att bada. De börjar prata och märker snart att de trivs i varandras sällskap.
Isas mormor har ett porträtt på sin mamma, som hette Sonja, hängandes i stugan. Sonja försvann när Isas mormor var liten, och hon har inte kunnat förlåta henne för det. Det var en natt när det åskade. När familjen vaknade på morgonen var Sonja borta. Trots att alla letat har ingen hittat henne.
sidan 20-21
"-Jag förstår att du vill veta, Isa.
Hjärtat hoppar över ett slag när mormors röst hörs så nära. Hennes steg hördes inte i ovädret. Mormor ser på fotografiet och Isa förstår att hon tror att det är Sonja hon tänker på.
-Ni är väldigt lika. Det syns inte på bilden, men hon hade också ett grönt och ett brunt öga. Precis som du.
Mormor drar efter andan som om hon tar sats innan hon fortsätter.
-Det var en sån här kväll hon försvann. Åskan gick och stormen tjöt.
Isa säger ingenting. Hon vill inte avbryta mormors berättelse.
-Vi trodde att hon gått ut för att titta på ovädret. hon brukade göra det. Klä på sig en stor regnrock och sydväst och ge sig iväg ut. Hon tyckte det var vackert. Hon älskade naturen och kunde vara borta länge på sina promenader.
Mormor tystnar. Isa blir rädd att hon inte ska säga något mer. Men så fortsätter hon.
-När hon inte hade kommit tillbaka nästa morgon så började vi leta efter henne. Till slut ringde pappa polisen. Det fanns inte ett spår efter henne.
Mormor suckar och sätter sig ner vid köksbordet.
-Min far kom aldrig över det. Han gav aldrig upp hoppet om att hon skulle komma tillbaka. När jag blev äldre förstod jag att hon faktiskt hade lämnat oss för gott. Men jag förstod inte varför, och jag har aldrig förlåtit henne.
Ovädret har dragit förbi och ett lätt regn faller. Det är tyst i köket och Isa huttrar till. Mormors röst låter så annorlunda när hon pratar om sin mamma. Liksom klanglös och utan känsla. Isa ser på fotografiet och för ett ögonblick är det där igen. Den där snabba skuggan. Hon ryser till och blundar. När hon öppnar ögonen är den borta."
Det åskar förresten mycket i stugan den här sommaren. Och Isa drömmer mardrömmar. Samma dröm hela tiden. Hon hör en vacker melodi som spelas på piano, så vacker att hon bara vill dansa. När hon går upp ur sängen dras hon mot ljudet - men innan hon kommit så pass nära att hon kan se vem som spelar har hon vaknat...
Sen är det den gamla telefonen som Isa hittade igen i förrådet. En gammal kobratelefon som mormor haft länge. Den ringer när det åskar - fast telefonledningen inte fungerar... Enligt mormor har den telefonen alltid betett sig underligt ända sen hon var liten när det åskat. Och nu har Isas egen mobiltelefon börjat bete sig underligt när det åskar - någon ringer från skyddat nummer!
Vem är det som ringer? Vem är det som spelar piano? Vad händer med kompisrelationen med Ella? Och Robin, är han en kompis - eller...?
Fina svart-vita bilder förstärker texten. Anna, som har skrivit boken, har själv jobbat på bokbussen här i Umeå. En som fortfarande jobbar där är illustratören, Tobias Johansson, och han har hämtat inspiration från sina kollegor... lite extra kul var det alltså att känna igen personen som han ritat :)
Lättläst ungdomsroman i genren rysare skräck spöken.
/Birgitta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar